Varför en egen HTTP-klient?
För att skicka requests till API:er och granska svaren använde jag Insomnia på macOS. Men jag ville ha ett program för både Windows och macOS, utan krav på konto, och med alla funktioner som behövs.
Requester
Requester är en HTTP-klient i samma anda som Postman, Insomnia och Bruno. Man skriver ihop en request – metod, URL, params, headers, body och auth – skickar den och granskar svaret. Svaret visas med status i färg, tid och storlek, och har egna flikar för body, headers och cookies. JSON och XML formateras och färgas, man kan söka i svaret, kopiera det eller spara det till fil, och bilder förhandsvisas.
Samlingar sparas som vanliga filer: en samling är en katalog, en mapp en underkatalog och en request en JSON-fil. Därför går de att versionshantera och jämföra som vilken kod som helst.
Det appen gör:
- body som raw (JSON, XML, HTML, text), formulär eller multipart med filer
- auth: Basic, Bearer, API-nyckel och OAuth2 client credentials, som en mapp eller samling kan dela med sina requests
- miljöer och variabler:
{{baseUrl}}och andra variabler i URL, params, headers, body och auth. Under URL-fältet syns hur URL:en ser ut när den skickas - import av OpenAPI 3.0 och 3.1 från fil eller URL, med en mapp per tagg och en request per operation
- cURL åt båda hållen: kopiera en request som cURL, eller klistra in ett cURL-kommando i URL-fältet så blir det en request
- historik, inställningar per request (timeout, redirects, certifikatkontroll), två layouter med svaret under eller till höger, och export och import av allt i en JSON-fil

Variablerna ligger i miljöer, och en hel uppsättning miljöer kan också sparas för sig och kopplas till en samling eller en mapp. Hemliga värden, som API-nycklar, visas maskerade och sparas bara på den egna datorn – aldrig i samlingens filer.

Varje request skickas för sig. Inga cookies och inga tokens sparas mellan två requests, så att en tidigare request aldrig påverkar hur nästa skickas. Den enda cookie som skickas är den som står i requesten.

Programmet är byggt med Claude Code, i Rust med egui och reqwest, för Windows och macOS, och ikonen är gjord med Codex. Nätverket körs på en egen tråd, aldrig i gränssnittet. Testerna skickar riktiga requests mot en egen liten server på datorn som svarar med exakt det den fått, och gränssnittet provas utan fönster med riktiga klick, högerklick och tangenttryck.
Arbetet styrdes från en ärendebräda, som i mina andra projekt. Jag skrev ett kort med det jag ville ha – samlingar, miljöer, OpenAPI-import och alla delar av en request – och bad Claude Code göra research på liknande program och fylla på med mer. Det blev ett tiotal ärenden, och sedan nya när jag provkörde.
På vägen
Högerklicksmenyn öppnades aldrig. Testerna som klickar i gränssnittet hittade att menyn på en request i trädet aldrig kom fram. Ytan för att dra requests låg ovanpå och tog högerklicket. Nu är raden själv dragbar.
× stängde inte fliken. En flik som öppnats med + gick inte att stänga. Fliken registrerade sitt klick efter krysset, och i gränssnittsbiblioteket vinner den som registreras sist. Krysset blev också större, och + fick mer luft.
Ändringar försvann vid omstart. En URL man skrivit men inte sparat var borta när appen startades om. Nu sparas de öppna flikarna med osparade ändringar i en egen fil, högst två gånger i sekunden, och kommer tillbaka som osparade.
Cookies-fliken var tom andra gången. Första sändningen gav en cookie, andra gav ingen. Appen hade sparat cookien och skickat med den, så servern behövde inte sätta den igen. Det var riktig HTTP men såg ut som ett fel. Fliken fick visa båda delarna, och senare bestämde jag att varje request ska skickas för sig, utan sparade cookies eller tokens.
En relativ server i OpenAPI. Petstore anger sin server som /api/v3, utan värd. När definitionen hämtas från en URL räknas servern ut mot den adressen. Kommer den från en fil får man lägga till värden i baseUrl själv, och importen säger det.
Jämfört med Insomnia
Insomnia är det jag använde på macOS. Det Requester ger mig:
- samma program på Windows och macOS
- inget konto
- samlingar som vanliga filer, som går att versionshantera
- hemliga värden som stannar på datorn
Prova själv
Under Filer ligger IDEA.md: en fullständig beskrivning av programmet och allt jag lärt mig under bygget, skriven som en uppdragsbeskrivning. Ge den i sin helhet till Claude Code så har du underlaget för en egen HTTP-klient – stacken, filformatet, de beslut som visade sig avgörande, fallgroparna ovan som regler och en färdig prompt att utgå från.
