Varför ett eget arkadspel?
Rygar var ett av mina favoritspel från arkadhallen. Jag ville göra ett eget i samma anda.
Thaleon
Thaleon – Warrior of the Eclipse – är ett sidscrollande actionspel i webbläsaren, med Tecmos Rygar från 1986 som förebild för mekaniken. All grafik, alla namn och all text är egna: inget från Rygar används utom genren och mekaniken.
Hjälten tar sig genom 24 rundor i sex riken – från Sunfall Steppes och Cypress Vale till Ember Deeps, Sunken Agora, Cloud Stair och Eclipse Citadel – med en glaive på kedja som vapen. En träff är döden, precis som på arkadhallen. Oracle Stones reser sig ur marken och släpper power-ups när glaiven krossar dem, och i slutet av varje runda räknar en helgedom ihop tid, besegrade fiender och stenar. Står klockan på noll kommer Pyre Wraith, som går genom väggar och blir snabbare för varje sekund.

Det spelet har:
- 24 rundor i sex riken, med vatten, lava eller tomrum att falla i, rep att klättra i och en karta över världen Ossaria före varje nytt rike
- en glaive på kedja som kastas framåt, i huk, i luften och i en båge över huvudet, och fem power-ups – ZENITH, TRIDENT, HALO, RAM och COMET – som var och en ändrar hur den slår
- två bossar: Kragmaw med tre huvuden i runda 12 och Nyxos med tre faser i runda 24
- sexton musikspår och 45 ljudeffekter, syntetiserade i webbläsaren i chiptune-stil
- tangentbord, handkontroll och pekskärm, ombindbara tangenter, ett assist-läge och scanlines
- HALL OF HEROES, en gemensam topplista på servern, och continue i de första 18 rundorna
Ett rike per bild, och båda bossarna:








Så gjordes det
Allt började i Claude Design: research om förebilden, en spelbibel, alla figurer, rutor och bakgrunder som färdiga bilder, speldata för fysik, fiender, poäng och alla 24 rundorna, skärmarna och en komplett första runda. Bilderna och datan används som de är – de är sanningen för spelet. Senare kom en ny design för poängraden, med en ställning för power-ups längst ner, och den lades in som den var.
Claude Code byggde spelet i TypeScript och Vite på en ren canvas på 384 × 216 pixlar, utan spelmotor. Designen hade bara den första rundan, så de andra 23 byggs av en generator ur varje rikes egna byggstenar: gropar, broar, steg, rep och stenpelare i lavan. Gropen är aldrig bredare än hjälten kan hoppa, och en runda sparas först när ett test, som kör spelets egen fysik, har nått helgedomen från start. Generatorn är deterministisk, så samma runda blir likadan varje gång. Ikonen ritade Codex.
Två tester håller spelet ihop: det ena går igenom alla 24 rundor utan webbläsare, det andra spelar det byggda spelet i en webbläsare och stegar det exakt – genom varje fiende, power-up, båda bossarna, slutet och en körning genom alla rundor.
På vägen
Låga fiender gick inte att träffa. Glaiven går i midjehöjd, och de låga fienderna är för korta för den. Lösningen blev ett kast från huk, rakt fram i handens höjd. Efter första provspelningen fick det kastet gå rakt i stället för snett, och glaiven blev lite längre än designens siffror.
Bakgrunden flöt ihop med spelplanen. Det närmaste lagret i bakgrunden var nästan lika ljust som marken. Nu ritas det mörkare, med närmaste färg ur samma palett, så att paletten hålls.
Fiender kunde bedövas om och om igen. Ett hopp på huvudet bedövar en fiende, men det gick att göra igen fast den redan var yr. Nu bedövas den bara när den inte redan är det.
Jämfört med Rygar
Rygar är originalet och förebilden för mekaniken. Det Thaleon ger mig är ett eget spel med egen värld, egna figurer och egen musik, som spelas i webbläsaren på datorn och i telefonen.
Prova själv
Spelet finns att spela i webbläsaren – länken står vid projektet.
Under Filer ligger IDEA.md: en beskrivning av spelet och allt jag lärt mig under bygget, skriven som en uppdragsbeskrivning. Ge den i sin helhet till Claude Code, gärna efter ett designpaket från Claude Design, så har du underlaget för ett eget arkadspel.
