Varför en egen fonthanterare?
Problemet har alltid varit detsamma: att veta vilka fonter som faktiskt finns tillgängliga, och att kunna dela in dem efter stil. Mitt fontarkiv består av några tusen filer i flera mappar, och utan en överblick blir det att leta på måfå varje gång jag behöver en font.
Jag har använt FontBase, men jag ville inte vara begränsad av hur den kategoriserar, taggar och visar information om fonterna. Jag ville också kunna experimentera – till exempel med att låta programmet dela in fonterna av sig självt.
Fontor
Fontor visar alla fonter i en lista – både de i arkivet och de som är installerade – med en valfri provmening i vald storlek. Varje font får en status: installerad, installerad i en annan version, inte installerad eller bara installerad (installerad men inte med i arkivet). En font installeras eller avinstalleras med en knapp på raden, bara för den egna användaren och utan administratörsrättigheter. Avinstallation flyttar filen till papperskorgen, och systemfonter rörs aldrig.
Saknar en font något tecken i provmeningen markeras det på raden: "Missing 2: äö". Det låter som en detalj, men i testarkivet saknar 281 av 391 fonter å, ä eller ö – och många av dem ser ut att ha tecknen tills man skriver ett svenskt ord.

Utöver listan finns:
- favoriter, egna grupper och projekt, med färger och egen ordning, och taggar på varje rad som visar var fonten hör hemma
- smarta grupper som räknas fram ur vad fonten faktiskt kan skriva: Swedish (åäö), Caps Only, Monospace, Symbols, Cyrillic, Greek och Variable
- arkivmappar i sidopanelen, med antal och en vy per mapp
- en detaljpanel med familjens stilar, ett provark i fallande storlek, alla tecken och fontfilens metadata
- projekt som går att exportera och importera som fil, och installera i ett svep
Under utveckling är en automatisk stilklassning – Basic, Display, Script, Icons, Techno och Fancy – som ska räknas fram ur fonternas former. En första undersökning av femton formmått, mätt mot en första handklassning av knappt 500 fonter, gav 87 % rätt med tre klasser och 62 % med alla sex. Basic ser lovande ut, medan de andra klasserna behöver mer arbete.

Programmet är byggt med Claude Code, i Rust med egui, för Windows och macOS, och ikonen är gjord med Codex. Fonterna läses, formas och rastreras med biblioteket swash, utan några C-beroenden. Provraderna ritas på en egen tråd och cachas, eftersom egui:s eget fontsystem bygger om hela teckenatlasen för varje font som läggs till – med hundratals fonter går det inte. En provrad ritas på under en millisekund, och mitt riktiga arkiv på 6 973 filer skannas på 259 ms, eller 43 ms när indexet redan finns.
Arbetet styrdes från en ärendebräda, som i mina andra projekt. Claude Code skrev en plan med milstolpar innan bygget började, och varje ärende stängdes med en mätning.
På vägen
Fontfilernas egen stilklass gick inte att lita på. Tanken var att läsa stilklassen som står i varje fontfil. Men den var tom eller fel i nästan hela arkivet. De smarta grupperna bygger därför på vad fonten faktiskt kan rita – både teckentabellen och konturerna.
Tecken som finns men är tomma. 29 fonter i testarkivet säger att de har å, ä och ö, men pekar dem på tomma glyfer. De ritade ett hål i provraden utan någon varning. Nu räknas ett tecken utan kontur som saknat, med samma regel för provraden och de smarta grupperna.
En trasig fil stängde hela programmet. Version 0.1.5 startade, visade "Loading fonts" och stängdes på mitt riktiga arkiv. 27 filer hade en osorterad tabellkatalog, som fontläsaren inte klarade, och en hade en trasig glyf. Programmet var byggt så att ett enda fel avslutade allt. Nu sorteras katalogen innan filen läses, och fel fångas per font och per provrad – en trasig font blir en rad med fel, inte en krasch.
En mapp med 699 fonter visade 0. Alla filerna i mappen fanns också i andra arkivmappar, och samma fil visas som en rad. Raden kom bara ihåg den första kopians sökväg, så mappen verkade tom. Nu räknas en rad till varje mapp där någon kopia ligger.
Windows Defender stoppade ett testprogram. Ett litet testprogram som bara installerade fonter blockerades redan när det kopierades. Hela Fontor med samma kod gick igenom. Installationen provas därför genom appen själv.
Jämfört med FontBase
FontBase är det jag använde innan, och det är ett färdigt program. Jag har inte jämfört dem funktion för funktion – Fontor är byggt för mina egna behov.
Det Fontor ger mig:
- kategoriseringen, taggarna och fontinformationen är mina egna och kan ändras när jag vill
- smarta grupper ur vad fonterna faktiskt kan skriva, som Swedish (åäö)
- markering av saknade tecken direkt på provraden
- en plats att experimentera med automatisk stilklassning
Prova själv
Under Filer ligger IDEA.md: en fullständig beskrivning av programmet och allt jag lärt mig under bygget, skriven som en uppdragsbeskrivning. Ge den i sin helhet till Claude Code så har du underlaget för en egen fonthanterare – stacken, de beslut som visade sig avgörande, fallgroparna ovan som regler, de uppmätta siffrorna och en färdig prompt att utgå från.
